Hur vi motiverar och belönar våra medarbetare har blivit ett av de mest diskuterade områdena inom HR och ledarskap. Varför kan vissa betala lite och ändå ha enormt motiverade medarbetare, eller vice versa? Den dåvarande VDn på företaget där jag själv spenderade mina första år i karriären hade i sammanhanget ett mycket tydligt mantra:
Hos oss jobbar man inte för pengarna.
I hög utsträckning hade han rätt, bolaget har länge varit en plantskola för duktigt folk och samtidigt lagt stor vikt på andra belöningar än de monetära. En inställning som blir mer och mer relevant om man tittar på data och gällande trender.
I undersökningen Wise Happiness framgår t.ex. att lönen är en hygienfaktor som inte påverkar vår lycka i stort sett alls över en grundläggande nivå. (Lycka är ju det som många strävar efter). Undersökning efter undersökning, bl.a. från Ny Teknik, Universum, PwC mfl. visar också att lönen inte ligger i topp på listan när både studenter och s.k. young professionals (akademiker-segmentet) listar viktigaste faktorer för att välja arbetsgivare eller jobb. Balans i livet och mer fritid kommer t.ex. inte sällan högre upp.
Men vi backar lite.
Går det att motivera människor med pengar?
Den frågan fick jag i vintras av Jennie Jensen, chefredaktör på VD-tidningen. Den första tanken är självfallet ja, och scenen med Tom Cruise i Jerry Maquire har väl de flesta sett. Pengar är viktigt och personligt.
Men mitt svar i duellen mot Erik Wikander, VD för Mäklarhuset, blev ändå ett starkt och tydligt rungande ”Nja”. Visst är pengar betydelsefullt, men tankarna förs ändå tillbaka till rubriken på första kapitlet i min kursbok i Developing Economics på JIBS: ”People respond to incentives”. Pengar är bara ett incitament av många och vilka av dessa som motiverar en är olika och de tänder att förändras med tiden.
De flesta människor kämpar heller inte längre för överlevnad (till skillnad mot 1800-talet) och därmed kan vi arbetsgivare och ledare ge andra incitament till de vi vill engagera. T.ex. frihet, ansvar, påverkansmöjlighet, delaktighet och syfte. Det är ett par av de incitament som fler och fler människor drivs av, även de så kallade topptalangerna.
I en panel om talangjakten i den nya digitala tidsåldern som jag modererade förra året berättade också riskkapitalbolaget Northzone hur de lyckas locka de bästa talangerna till sina unga portföljbolag (t.ex. Spotify, Videoplaza, iZettle, Tobii mfl). De krigar som aldrig förr om samma talanger som storbolagen, konsultföretagen och andra teknikgiganter. Hur de lyckas och hur de särskiljer sig?
Paneldebattens erfarna investeringschef tvekade inte en sekund:
Vi lyckas för att vi kan svara på frågan VARFÖR.
Mer fokus på varför och mindre fokus på show me the money. Startups och små företag har typiskt lättare att svara på frågan varför man ska jobba där och fokuserar mer på det. Svaret är en stor del av incitamentet. Personerna blir delaktiga, deras insats syns på ett helt annat sätt. Det är någon. De förändrar branscher. Förbättrar världen. De får bygga och inte förvalta. Och så vidare. Utvecklingen bekräftas bl.a. av research från Universum som kommenterar att trenden bland unga akademiker att vilja starta eget är överraskande stark.
Simon Sinek förklarar även betydelsen av ”varför” bra i ”Starting With Why”. Se denna korta videon om du har några minuter över.
Bottom line är att det är enormt spännande att se hur förutsättningarna kring ”talangkriget” förändras när de små och unga företagen blir värdiga konkurrenter till de stora, etablerade och tidigare trygga valen av jobb och karriär. Här har vi bara sett början. Varför? Mycket för att 1) större företag betyder inte trygghet och stabilitet längre och 2) människor inte kämpar om överlevnad längre och tillåter sig istället att svara på andra incitament än tidigare.
I en tidsålder av dubbelkarriärer, hobbyentreprenörskap, sidoprojekt och ”4 Hour Work Week” mentalitet har det dessutom aldrig varit vanligare att tjäna pengar och förverkliga oss själva vid sidan av jobbet!
För varför har människan överhuvudtaget drivet på den utvecklingen? För att incitamentet som klirrar till en gång i månaden och oftast sammanfaller med kaos på Ica Maxi och Systembolaget inte räcker. Det behövs något mer. Något mer som verkligen motiverar dig, mig, eller i alla fall en snabbt växande grupp människor. Ungefär som att ”det lägsta priset” inte fungerar lika bra längre för att motivera oss konsumenter att köpa just dina varor. Vi efterfrågar något mer än billigt, vill ha mer lockande större skäl. En känsla, en personlighet, en identitet, en större anledning.
För väldigt många människor är pengar helt enkelt inte lika motiverande längre.
Så till dig som jagar talanger till din organisation, våga på allvar utvärdera andra och nya incitament. Titta på de mindre bolagen, sök inspiration från start-ups.
Har ni t.ex. ett bra svar på frågan ”Varför”?